11 juni





Jag har 6 min tills jag måste ta tag i mig själv för om 21 min ska jag åka hemifrån för att beblanda mig i något som jag av hela mitt hjärta bara vill ska få ett avslut. Energin finns inte där, speciellt inte nu när huvudet är inbäddat i febertoppar och huvudvärk. Jag orkar verkligen inte vara sjuk längre, jag har verkligen inte tid med det. Det har jag iofs aldrig. Mina dygn skulle behöva ha fler timmar för alla måsten och till det som jag vill göra för att mitt hjärta ska må bra.

Så nu tog min tid slut.


10 juni

Störst av allt är kärleken ♥

















Genom eld ♥



10 juni


While we were on our knees
Praying that disease
Would leave the ones we love
And never come again

This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath




Let's break out of this fake ass party
Turn this in to a classic night



Memories destroy us. Questionmark.



9 juni

I want to stand as close to the edge I can without going over
Out on the edge you see all the kinds of things you can't see from the center.





Det är lite utav ett av mina problem, eller inte för mig egentligen utan säkerligen mer för andra.
Mycket är omedvetet. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag är obstinat och gillar att gå min egen väg.
Min självständighet kanske blev uppbyggd på fel sätt vad vet jag?
Kombinerar mitt stundtals obstinata lynne med att testa gränser.
Lika mycket som jag testar mina egna gränser har jag varit en jävel på att testa andras genom åren.

Sen lyckades jag ärva en hel del stolthet och envishet från min älskade Pappa.
Mycket av hans störningsmoment blev på något vis jag.

Mitt största störningsmoment just nu är mig själv.
Jag är frukatnsvärt lack på min kropp som sagt ifrån och gjort mig sjuk.
Jag behöver få träna för att hålla mig själv i schack.
Jag blir inte trött, dom vakna timmarna blir längre och längre, nattmusiken blir som förr, rastlösheten gör sig påmind, humöret börjar tryta och vågen vill jag inte tänka på.



Fuck it. Nighty ♥





8 juni



Beringer borde förses med varningsetikett. Endorfinerna slog runt i huvudet och gjorde så vettet försvann.
Endorfinerna vill tro att det är lediga sommardagar/nätter nu. Sommarnätterna som förra sommaren kunde ta slut kl 14 dagen efter, sommarnätter som spenderades på gatorna, i gungor full färd med att ljuga ihop om Elisabeth och simma med delfiner.

Inatt var det Beringer, balkong, sol, skratt åt veck i pannan, cigaretter i rabarber, Hasse tuss, galla hos smurf med tossemoss... innan det var det powerwalk med fina Lina, Allan och Frasse bus, solning och skvaller med bästa Sandra.
Mer såna lediga dagar ♥



Orange är en bra färg om man vill inbilla sig själv att man börjar bli brunare.
Sen så är det här officiellt den första bilden på mig själv med inget smink.
Den bjuder jag på, hjärnspökena är under bearbetning.

Puss


5 juni

Tillslut så förtjänar man ingen mer chans. Vissa drar på sig martyrkostymen och vissa ljuger sig vidare.
Min empati och ödmjukhet tar slut precis där.
Lite kan jag ta bara pga att jag fortfarande är så jävla blåögd och tror att folk kan ändra sig. Andra har gett mig fler chanser efter jag gjort bort mig och jag hoppas att jag bevisar mig själv vara värd den andra chansen annars har jag full förståelse ifall jag skulle få ett finger i ansiktet och ett "dra åt helvete".
Lite självinsikt är något alla inte besitter och ibland så kunde jag inte bry mig mindre om varför vissa agerar som dom gör. Det ger inte rätten att bete sig hursom.

Sen så är det bara så jävla patetiskt att försöka höja sig själv genom att sänka andra.
What goes around comes around, kom ihåg det.


Farmor och farfars hus har en del gömda guldklimpar och igår hittade jag en som får sitta på mitt ringfinger ett tag. Kärlek vid första ögonkastet.



Somnade halv kry och vaknade inte alls kry. Träningsvärk deluxe och med en hals som sätter käppar i hjulet för träningsmarathon som var inplanerat kontinuerligt hela veckan. Tycker att halsen ska återgå till normalt och att minus på vågen ska fortsätta krypa neråt.



Morgonkaffet blev hos mitt hjärta som flaxade iväg på äventyr idag och inte kommer tillbaka förrän söndag.
Jag kommer vara sådär töntig och sakna hela veckan och troligtvis även sukta efter hans armar runt mig när jag ska försöka somna vare natt.

1 juni

Har puffat ihop mig i sängen med kuddar, täcken och vaniljthe till nattmusiken och det är lite ljusare än sist jag nattsuddade. Det är mysigt och jag njuter verkligen av att inte ha någon tid att behöva vakna till, inga måsten innan jag stämplar in kl 17 imorgon förutom träning och promenader.
Det är min kvalité när sista tiden varit ringklockor och måsten.

Det går inte att beskriva hur mycket jag längtar till att jag kan hämta andan och hinna med att bara vara så länge som min kropp känner att den behöver. Ja, jag är sliten.

I tisdags fick jag fylla år. 24 år. Smakar på tjugofyra och inser att det snart är dags för tjugofem. Där ser man...
Tiden när man med gott samvete kunde smita undan sina misstag och synder med ett ursäktande att det är "åldern" är passerad. Sen tänker jag aldrig låta min ålder hindra mig från att freaka emellanåt. Torra människor finns det gått om och jag tänker INTE bli en av dom. Vare sig det dimper ner barn eller inte...
Bara för att man lyckats med konststycket att klämma ut en unge behöver man inte glömma bort sig själv eller på någotvis bli ett jävla pretto. Sedärja..lite galla. Punkt.

"Min dag" som var både i söndags och i tisdags levererade endorfiner och värme till hjärtat i massor.
Jag har verkligen världens finaste familj, vänner och baby. ♥



Alla människor...
Strävar efter att uppnå sina mål.
Alla har vi olika ambitioner.
Men oavsett vart vi är på väg kommer resan va lång
full av hinder och restriktioner.
Så du måste fråga dig själv...

Hur säker är du på din sak?
Hur hårt är du villig att kämpa?
Ingen säger att det kommer va enkelt men om det ska hända...
Kommer det att krävas en hel del från din sida.
Det är nåt du måste genomlida.


23 maj

Mitt horoskop träffade äckligt rätt inatt.
"You may have become so overwhelmed with a struggle, and so disappointed and disillusioned by the current state of a difficult situation, that you have lost the twinkle in your eye and the magic in your spirit."
Det är en konstant trötthet och det som vanligtvis studsar runt i mig verkar enbart komma på framtvingad beställning.

Allra helst vill jag bara sova eller förlora kontrollen som förr.
Då skrek jag tills stämbanden gav upp, sulade porslin i väggen, grät tills ögonen var rödsprängda, klöste mig fast på rygg tills jag fick tillbaka samma om och om igen. Sen var kroppen slut och huvudet tomt. Jävligt men skönt.
Men livet fungerar inte så längre och egentligen är det väl tur det.

Tur att mitt älskade horoskop avslutades med: You can expect a miracle in your life very soon.
Härligt.






22 maj

Det är mycket som händer, stort som litet. Det här är första gången ensammorgonmedmigsjälv på länge.
Det är kvalité och guldkant, i alla fall en stund tills jag blir rastlös. Varvar endorfiner med energitjuvar.
Energitjuvarna som vill golva mig stundtals får den uppmärksamhet som krävs när det behövs inte nu, nu tänker jag vara i min bubbla.

Lite guldkant från veckan som varit


Tapasmys med min älskade Anna i Oslo


Personalfruost på Cafe Christiania.




En del av lugnet innan storm med fyra sittningar och 17 maj firande.


Antal timmar senare med en del av styrkan på terrass med öl, vin, champagne, trötthet och glädje.





Årets första cykeltur med prinsen.





Jag har inte alltid bra innverka på mina fina vänner. Endorfinrus efter kvällsträning resulterade i årets första dopp och ett galet morgonrocksspöke. 20 maj, 1 månad och 7 dagar bättre än förra året.


Just nu. Sommarfrukost innan jag intar gräsmatta, sol och filt. Kärlekkärlek till värmen ♥
Nu börjar ju sommaren...








11 maj





Ihopkrupen för mig själv i soffan, tog helg 17.30 och behöver inte stämpl in förrän måndag kl 17 igen.
Rätt så nice men mitt konstiga humör som hållt i sig hel veckan tog bort lite av tillfredställelsen.
Eller så är det att jag är väldigt oplanerad för att vara jag i helgen... borde väl vara skönt?
Eller egentligen så är jag uppbokad på både promenader, bankbesök, träning, pappersarbete, kalle baah, nyköping, vin. Men något saknas?

Eller någon kanske.
Jag har vanan att alltid se till att planera in så jag alltid är på språng på något vis. Det i sin tur gör att jag klarar av ensamma hemmastunder eftersom jag vet att något snart händer.
Ikväll visste jag från början: Jag orkade inte engagera mig i något flaxande, powerwalkade, tränade och sen inget mer. Jag får helt enkelt gå och lägga mig ensam och se till att morgondagen kommer illa kvickt så min halvångest släpper och alla planer kan börja.

Jag gjorde en helvändning. Från att klassas som rätt så känslokall till att bli en jag trodde stenhårt på att jag inte ville bli. Jag saknar, jag har lagt ner min stolthet i att vem som står över vem, jag håller handen, jag pluttar.
Jag saknar hjärtat.


Vill i princip spy på mig själv när känslorna kommer i skrift...hur fan blev det såhär. Bliss.


9 maj







"-Varför har vi inte gjort det här tidigare?"
Jag vet inte och nu är det som det är.
Men kör på repeat ibland när jag vill sätta mig själv i en obekväm fundersam sits.
Beroendekick.
Tänk om tänk inte tänk om omtänk. Punkt.

Dagarna försvinner i varandra. Igår tog jag 8km löpband, idag tog jag armar och mage... imorgon är det benens tur. Mina benpass är ett hatkärleks moment, jag kompromissar mig alltid till en redig träningsvärk som brukar sträcka sig till 3 dagar.
Jag har tagit tag i mitt ätande sista veckorna, äter konstant känns det som och jag hatar att min kropp suger åt sig mer än vad jag vill. Gav bort vågen ett tag, får inteinte väga mig innan min förbränning och ämnesomsättning förstått att själva ätandet ska bli ett återkommande inslag.


4 maj

Vissa dagar är bättre än andra idag var det en bättre. Tiden innan jobb spenderades på promenader i sol, på balkongen och på hälsogymet. Några fräknar tittade fram och min kropp tog slut efter hälsogym och pw.
Fyra dagars alkoholintag förra veckan satte tydligen sina spår. Fick vina av mig för ett tag framöver hoppas jag, stranden är nära och som många andra ligger paniken nära tillhands.





weep for yourself, my man,
you'll never be what is in your heart
weep little lion man,
you're not as brave as you were at the start
rate yourself and rake yourself,
take all the courage you have left
waste it on fixing all the problems that you made in your own head


2 maj

Ingen aning om vart den där tröttheten kom ifrån.
Från att jag slog upp ögonen imorse var jag helt slut. Nu svider ögonen ikapp med att dom tåras och kroppen skriker efter sömn. Klockan är alltså 23 och jag sover mer nu än vad jag gjort på vääldigt många år.
Kombinationen går inte ihop, orkade inte ens ta mig till hälsogymet ikväll som jag verkligen bestämt mig för att göra.

Sista veckan har satt sina spår och det sista jag gör i nuläget är att entra vågen. Får dock erkänna att det är värt lite spegelångest för det var en bra vecka och helg. Mer sånt ♥ kärlek.



Imorgon ska jag upp på banan igen.

29 april










25 april















Jag var där. Det gjorde ont i ögonen så vackert var det...
Det var varmt ludd som virat sig runt hela mitt hjärta.
Jag vill ha thailändsk natt och sitta i min grop i sanden  och lyssna på vågorna, dricka sötsliskiga drinkar tills mina kroppskomplex ger mig en örfil, lyssna på buffalo soldier och locka med en lopphund till vårat rum.
Eller så vill jag ha thailandsnatt på slinky bar och dansa i sanden med en äcklig bhuket i handen tills musiken tystnar och man får dra runt på gatorna barfota och inse att klockan hunnit blivit morgon och det är dags att gå upp.

Istället sitter jag här i min soffa med alla mina bebisar runt mig och får titta på tomma gator i gatubelysning men har ändå lite varmt ludd kring hjärtat. Ett annat sorts ludd. ♥




Om man ska krascha ska man, göra det riktigt snyggt
Ville va hög på livet, men gjorde självmål
Letade sextondelar, hitta bara en, två
Jag ville se hela baletten utan snedsteg.
Kanske var det tur, att jag föll så djupt
För det var där min fallskärm vecklades ut.


20 april







Jag vet att bara jag stänger ner skärmen så kommer jag säkerligen kunna somna men tankarna är på annat håll och jag vill inte riktigt slå mig till ro än.
Dailyhoroscope vittnade om en tuff dag i antågande. Pricksäkert eftersom jag vet hur stor del kommer se ut. Klockan ringer för tidigt och jag vet att sömnen skulle behöva ta tills vara på för fram till lördag natt/ söndag morgon kommer jag inte hinna andas. Det är ju organiserat kaos som gör att jag presterar, kom och gör att jag känner mig levande nu då.


I should not invade where my heart can't follow
'Cause this grace gets so far and too hard to swallow
Are you caught up in me like I heard you say
Or just some big cashier that I'll have to pay?
Walk with me -
W.F





19 april



Vet inte om kiropraktorTina knådade och knäckte till mig så pass idag att hon släppte lös massa onödigheter i kroppen. Efteråt kom yrseln som ett brev på posten det har nu bytts ut mot huvudvärk och någon skum känsla i halsen. Kanske inte var det smartaste att dra till hälsogymet, men jag var rastlös så det är bara hålla tummarna att det här bara är små biverkningar av behandlingen. Jag orkar verkligen inte en gång till!

Senaste tiden har varit box. Självbevarelsedriften och envisheten gör att jag är realistisk och strukturerar in mig. Jag ska fixa det här. Vi ska fixa det här. Jag undrar om vissa är medvetna om vad deras egoistiska handlingar ger för konsekvenser.

Helgen var fylld av mycket stulen energi. Kroppen var utmattad till max på söndagen men sakta men säkert har jag den här veckan försökt fylla på med skogspromenader, spårning och lydnad med mina hjärtan, mys, träning och jobb. Sånt som gör att mina tankar försvinner på annat håll och gör mitt hjärta varmt.


11 april

Trafikljuset slog om till grönt och istället för att svänga vänster så styrde bilen sig själv rakt fram. Rakt fram, vänster, rakt fram, höger, vänster, rakt fram, höger rakt fram -Nävertorpsgatan 14.
 Som så många nätter från förr. Det var ett misstag, tårarna kom.

Samtidigt kom smset: Behöver du mig säg till.
Samtidigt kom låten:

Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
Det finns inte mycket mer att säga nu

Tårarna var för att det var mitt. Det var mitt ändå in i hjärtat. En känsla som är svår att förklara, svår att förstå om du inte har sjutton år lycklig barndom och tre vuxna år i ett hus som kan vagga ens inre till ett fullkomligt lugn.



Det gör inget, imorgon är allt bra igen.
Ibland behöver man bara få lite ont av det som varit. För att uppskatta vad som varit och uppskatta vad man har nu. Mitt i förvirring finns insikt. Inte total men en gnutta åtminstonde.

Puss och snart god natt.


9 april



I never caught you and I never can
I'll never catch you and I never can

So take my dreams
Take them away
Take my dreams
And take them away

Lediga dagarna snurrar fort. Egentligen har jag inte gjort någe vettigt alls, bara varit och omgett med människor som gör mitt hjärta varmt.  Huvudet är lite dimmigt efter dagens hälsogym, musklerna är sådär härligt utmattade och jag spenderar lite tid med mig själv. Andas...






Look, if you had one shot, one opportunity
To seize everything you ever wanted, one moment
Would you capture it, or just let it slip?

Till the roof comes off
Till the lights go out
Till my legs give out
Can't shut my mouth
Till the smoke clears out
And my high burns out
I'ma rip these shit
Till my bones collapse




6 april



Nånstans slog klockan fyra
Och ute faller regn

Det är konstigt hur jag automatiskt drar mig till att jag slår knut på mig själv tankemässigt.
Det är egna viljor, förvirring och svaga punkter.
Hur vet man..?
Hur vet man vad som är äkta och på riktigt.









Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0