11 maj





Ihopkrupen för mig själv i soffan, tog helg 17.30 och behöver inte stämpl in förrän måndag kl 17 igen.
Rätt så nice men mitt konstiga humör som hållt i sig hel veckan tog bort lite av tillfredställelsen.
Eller så är det att jag är väldigt oplanerad för att vara jag i helgen... borde väl vara skönt?
Eller egentligen så är jag uppbokad på både promenader, bankbesök, träning, pappersarbete, kalle baah, nyköping, vin. Men något saknas?

Eller någon kanske.
Jag har vanan att alltid se till att planera in så jag alltid är på språng på något vis. Det i sin tur gör att jag klarar av ensamma hemmastunder eftersom jag vet att något snart händer.
Ikväll visste jag från början: Jag orkade inte engagera mig i något flaxande, powerwalkade, tränade och sen inget mer. Jag får helt enkelt gå och lägga mig ensam och se till att morgondagen kommer illa kvickt så min halvångest släpper och alla planer kan börja.

Jag gjorde en helvändning. Från att klassas som rätt så känslokall till att bli en jag trodde stenhårt på att jag inte ville bli. Jag saknar, jag har lagt ner min stolthet i att vem som står över vem, jag håller handen, jag pluttar.
Jag saknar hjärtat.


Vill i princip spy på mig själv när känslorna kommer i skrift...hur fan blev det såhär. Bliss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0