23 november
Hej igen älskade piccsy. Det var längesen.
Det var längesen vi nötte nätterna igenom med musik.
ransom notes keep falling out your mouth
mid-sweet talk, newspaper word cut outs
mid-sweet talk, newspaper word cut outs
spin me round again
and rub my eyes
and rub my eyes
The speed so fast felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped ’round my shoulder
I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped ’round my shoulder
I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone
22 november
Det är det här med julmys. VARJE år på väldigt länge så längtar jag efter julmys med allt vad det innebär, baka, dricka glögg, köpa julklappar, ljus, filmer, pynt, mysmysmys. Självklart gör jag det i år också men misstänker att det blir som vanligt. Stress, jobb,jobb,jobb, hetspynta och hetsköpa... kära tomten jag önskar mig balans, huvudet över vattenytan och att alla som är nära mitt hjärta får må bra.
Kanske är det annorlunda i år för jag har ju faktiskt redan hunnit glöggmysa 2 ggr, kollat på tomten är far till alla barn , bakat och köp första julklappen. Kanskekanske har jag varit lite snäll i år.
There'll be no value in the strength
of walls that I have grown
There'll be no comfort in the shade.
of walls that I have grown
There'll be no comfort in the shade.
So hold my hands up -- breathe in, and breathe out.
A lover of the light
12 november
Idag var det dags för hjärtat att få komma "hem", och hon har gjort framsteg.
Framstegen visade sig som att hon reste sig upp själv (!) och rymde imorse från en ortopeds kontor. Rymningen kanske inte var så lång, och väldigt stapplande men ändå... hon gjorde det själv.
Det värmer i mig ♥
Så nu ligger hon bredvid mig och vaktar sitt ben och sin gos anka som var presenter från Strömsholm från Allan som pustar ut efter vår löptur. Jag sprang 5km och han säkert det dubbla som den studsbollen han är i skogen.
9 november
Mitt hjärta är fortfarande kvar på strömsholm. Skulle få hämta hem idag men litet bakslag efter mitt besök i onsdags. För mycket glädje och energi gick åt. Dom behåller henne över helgen och ska få på henne på vatten ikväll förhoppningsvis.
Smärlindring på dropp är borttaget, hon kan lyfta huvudet och vända på sig själv. Nu ska hon lära sig stå och gå igen, framstegen är små men dock framsteg. Hon är en jävla kämpe och personalen där gör mer än vad dom behöver för att hon charmat. Dom gör ett beundransvärt jobb och jag är så glad mitt i allt det här över att det finns så många underbara människor som är så passionerade i sitt arbete.
När kommentarer som -" Det är fall som henne som gör att man vet varför man gör det här."
- "Den dagen hon försvinner om många år så får vi resa ett monument över henne här utanför"
När tårarna i ögonvrån kommer på dom när dom pratar om henne och när rehab personalen lovar att göra helgens rehab plus vattenträning gratis bara för att de vill få rätsida på henne då vet jag att dom verkligen gör allt.
Sen är jag så otroligt tacksam för alla underbara människor jag har runt mig som visar sitt stöd.
Som visar sin omtanke för min hund. Det är helt otroligt, kärlek till er ♥
Nu ska jag visa min omtanke till min prins så vi ska ut i skogen och sen ska jag visa omtanke till mig själv på gymmet.
When I run through the deep dark forest long after this begun
Where the sun would set, trees were dead and the rivers were none
And I hope for a trace to lead me back home from this place
But there was no sound, there was only me and my disgrace
Where the sun would set, trees were dead and the rivers were none
And I hope for a trace to lead me back home from this place
But there was no sound, there was only me and my disgrace
1 november
Skulle vilja skriva rosa luddiga gulligull uppdateringar om hur jävla underbart allt är som många andra gör fastän det är mainstreem, hamster i hjul, tjejfake alltsammans. Det har ingenting med att göra att jag för stunden är aningens bitter utan att jag faktiskt tror på fullaste allvar att det är så det går till.
Inte för alla... men många. Klart du ska kunna skrika ut din lycka när den bubblar runt i ett okontrollerbart tempo inom dig, det är inte det.
Ser det som en stor merit för mig själv att jag inte vet hur man är en sån där falsk "tjejkompis" som gummar hit och dit för att i nästa stund gå bakom ryggen. Först och främst är det patetiskt och sen rent utav sorgligt.
Vad vinner man på det?
En plastig vänskap som inte är något att ha i slutändan, det betackar jag mig för.
Vem plockar upp er när ni är på botten?
Mina vänner som jag håller hårt i har visat gång på gång att dom är stormtåliga ♥
Speciellt NU.
Mitt hjärta är på Strömsholm.
Hon blev opererad igår och kirurgen gjorde det hon kunde och det gick bra.
Det är för tidigt att säga om hon kommer bli bra. Det är timme för timme och dag för dag nu.
Hon ligger med 24hs smärtstillande på dropp.
Ortopeden säger bra förutsättningar om läkandet går som det ska och inte fått några permanenta skador på nerverna och det kan bara tiden utvisa. Vissa svarar bra på ett par dagar och på vissa kan det dröja månader.
Jag håller andan och tummarna som bara den. Det är sjukt hur mycket kärlek som fiins för henne.♥
