5 juni

Tillslut så förtjänar man ingen mer chans. Vissa drar på sig martyrkostymen och vissa ljuger sig vidare.
Min empati och ödmjukhet tar slut precis där.
Lite kan jag ta bara pga att jag fortfarande är så jävla blåögd och tror att folk kan ändra sig. Andra har gett mig fler chanser efter jag gjort bort mig och jag hoppas att jag bevisar mig själv vara värd den andra chansen annars har jag full förståelse ifall jag skulle få ett finger i ansiktet och ett "dra åt helvete".
Lite självinsikt är något alla inte besitter och ibland så kunde jag inte bry mig mindre om varför vissa agerar som dom gör. Det ger inte rätten att bete sig hursom.

Sen så är det bara så jävla patetiskt att försöka höja sig själv genom att sänka andra.
What goes around comes around, kom ihåg det.


Farmor och farfars hus har en del gömda guldklimpar och igår hittade jag en som får sitta på mitt ringfinger ett tag. Kärlek vid första ögonkastet.



Somnade halv kry och vaknade inte alls kry. Träningsvärk deluxe och med en hals som sätter käppar i hjulet för träningsmarathon som var inplanerat kontinuerligt hela veckan. Tycker att halsen ska återgå till normalt och att minus på vågen ska fortsätta krypa neråt.



Morgonkaffet blev hos mitt hjärta som flaxade iväg på äventyr idag och inte kommer tillbaka förrän söndag.
Jag kommer vara sådär töntig och sakna hela veckan och troligtvis även sukta efter hans armar runt mig när jag ska försöka somna vare natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0