9 november
Mitt hjärta är fortfarande kvar på strömsholm. Skulle få hämta hem idag men litet bakslag efter mitt besök i onsdags. För mycket glädje och energi gick åt. Dom behåller henne över helgen och ska få på henne på vatten ikväll förhoppningsvis.
Smärlindring på dropp är borttaget, hon kan lyfta huvudet och vända på sig själv. Nu ska hon lära sig stå och gå igen, framstegen är små men dock framsteg. Hon är en jävla kämpe och personalen där gör mer än vad dom behöver för att hon charmat. Dom gör ett beundransvärt jobb och jag är så glad mitt i allt det här över att det finns så många underbara människor som är så passionerade i sitt arbete.
När kommentarer som -" Det är fall som henne som gör att man vet varför man gör det här."
- "Den dagen hon försvinner om många år så får vi resa ett monument över henne här utanför"
När tårarna i ögonvrån kommer på dom när dom pratar om henne och när rehab personalen lovar att göra helgens rehab plus vattenträning gratis bara för att de vill få rätsida på henne då vet jag att dom verkligen gör allt.
Sen är jag så otroligt tacksam för alla underbara människor jag har runt mig som visar sitt stöd.
Som visar sin omtanke för min hund. Det är helt otroligt, kärlek till er ♥
Nu ska jag visa min omtanke till min prins så vi ska ut i skogen och sen ska jag visa omtanke till mig själv på gymmet.
When I run through the deep dark forest long after this begun
Where the sun would set, trees were dead and the rivers were none
And I hope for a trace to lead me back home from this place
But there was no sound, there was only me and my disgrace
Where the sun would set, trees were dead and the rivers were none
And I hope for a trace to lead me back home from this place
But there was no sound, there was only me and my disgrace
Kommentarer
Trackback
