5 januari

Nu har humöret börjat smälla i brist på energiurladdning.
Nu har jag inte tränat på en vecka för att jag bara ska bli fullt och helt återställd, det är häftigt att kroppen upplevt kontinuteten och verkar efterfråga den för att bli balanserad.

Tröttheten som jag måste ha för att ens kunna lägga mig i sängen kräver fler vakna timmar.
Paniken som brukar kunna hållas i schack höll på att göra mig galen idag men jag klarade av den.
Jag gjorde verkligen det.



Jag vill ha dig baby.
Du och jag under täcket baby.
Veto.

- Det är Ansiktet och den har fastnat, ofrivilligt frivilligt. -


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0