10 juni

Äntligen är min kropp utsövd, befriande känsla att få ta bort luddet i huvudet och den stickande känslan i kroppen som sömnbrist ger.
Värt bägge dagarna, 1:a i och med att väntan gav besked o att det inte var något fel på Alice ben. Tillbaks på smärtstillande. 2:a hade jag lovat mig själv ett glas vin och sängen, ibland lockas man mer av sommarnatten så löftet bröts.

Morgonkaffet ska slinka ner och sen är det dags att starta dagen...




The scars of your love remind me of us
They keep me thinking that we almost had it all
The scars of your love, they leave me breathless
I can't help feeling


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0