Tina

Det är så lätt att falla in i de snabba banorna med självsvält och alla dessa genvägar men den här gången ska jag verkligen försöka att göra det på det rätta sättet. Min hjärna ska bli hel och sluta sända mig de sjuka tankarna som i slutändan bara resulterar i ångest och panik. Jag tror att det är svårt för vissa att förstå hur man ens kan resonera i dessa banor och samtidigt på fullaste allvar tycka att det finns en självklar logik i det hela.
Skillnaden på då och nu för mig är att nu vet jag att min hjärna lurar mig och att jag måste skaka av mig tankarna så fort de smyger sig på. Vissa gånger är svårare än andra men jag tror att jag bättrar mig.
Men finns det egentligen någon som har en helsund och riktig självuppfattning?
Det är en lång väg kvar tills jag kommer anse mig själv som nöjd med min kropp men nu har jag förstått att det är mer en livsstil som jag måste ta till mig och blir det ett, två eller tre snedsteg här och där är det ingen fara för det hör livet till...
Jag vill ha kroppen med stort K nu, inte för smal, inte för biffig, inte för vältränad..utan bara stark, lagom tight och välmående. Nu är det bara att vara envis.

När jag är tillräckligt stark i sinnet så ska jag lägga upp mina före och efter bilder men nu så kan jag knappt själv kolla på mina före bilder själv för att jag skäms så mycket över att jag kunde det låta det gå så långt. Alla vet självklart hur jag såg ut men för mig är det jobbigt. Folk får tycka att jag är löjlig men så här känner jag helt enkelt.



Jag bär dåtiden tryggt i min ena hand och framtiden ömt i andra. Men fötterna, hjärtat och tankarna håller jag varsamt kvar i nuet.