Tina

Efter en bra förra vecka och en bra början på den här veckan så vaknade jag lägligt upp med halsont och en förmåga att inte kunna andas som vettigt folk. Standard, jag blir halvkrasslig och hinner räkna mig som frisk en stund och hinner känna lycka över att få spöa skiten ur mina små existerande muskler på Hälsogymet innan det är dags att bli just "halvkrasslig" igen. Mitt immunförsvar verkar hata mig och jag hatar mitt immunförsvar.
Har i ren protest ikväll tryckt i mig en citron och vägrar lyssna.

Hur kan det alltid vara såhär..?
Plus att jag varit konstant törstig i två dagar.
Det var nog min galla för idag, annars är väl allt fint... F U.



10hs sömn natten som var är inte okej.
Det straffar sig nu.
Mitt jag skenar och är bångstyrigt. 

But felt so lonely in your company
You can get addicted to a certain kind of sadness
But you didn't have to cut me off
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
You didn't have to stoop so low
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Det är inte många som kan bemästra mitt humör när jag känner mig såhär men tryggheten själv skulle nog eller ett löpband ♥