Allan

Man har funnit ett samband mellan valpar som lämnas ensamma mycket som små och som senare får problem med separation från sin ägare. Det kan visa sig genom att de uträttar sina behov inne, biter sönder inredningen eller väsnas. Den direkta anledningen verkar vara att de lämnats ensamma alldeles för mycket i för ung ålder, innan de blivit trygga i hemmet och vana vid att vara ensamma. Det finns också andra orsaker som kan bidra - stort socialt beroende hos en del hundar, stark känslomässig bindning till ägaren, tidiga dåliga erfarenheter av uppbrott och otrygghet.

Allans start i livet är rätt oklar för mig men när han hittades som 3-4 månaders valp var det i en soppsäck med sina fyra syskon i ett dike bredvid en väg. Därefter bodde han på ett dogpound i fem dagar där de svävar mellan hopp och förtvivlan, fem dagar har de på sig att hitta någon som tar sig an de annars så tar deras liv slut där.
Allan och hans syskon charmade organisationen hundar utan hem som satte de på ett plan till Sverige.
Sverige starten innebar svinkall januari och en liten hundgård i fyra månader innan hans ledsna ögon nådde mig i mitten av april. Allans resa har gått upp och ner, han är en rädd liten kille som endast förtjänar det bästa.
Vissa dagar är han en perfekt glad pajas och ibland så sliter jag mitt hår i förtvivlan när han massakerar allt i sin väg. Sepertionsångesten har blivit värre, det som går att förstöra förstörs när jag åker min väg men jag bara vill klara av att "bota" honom.
Jag vill inte misslyckas, jag vill ge honom tryggheten han förtjänar. Han gör ju ingenting av ondska, han gör det i rädsla och panik. Egentligen är han ju underbr men det är så tröttsamt att komma hem till ett söndertrasat hem och gång på gång när man ska åka hemifrån få plocka undan allt. Med paniken har även uppfinningsrikedomen kommit och nu är han expert på att öppna dörrar, lådor... Nu börjar jag om från ruta ett med ensamhetsträningen och håller tummarna för att Allan och jag når possitiva resultat.




Autumn



Ja tack till hennes outfit, perfekt för en grå kall söndag som denna.

Pillar vidare med min pensel full med vit färg som ska täcka lite av varje men uppenbarligen så blir jag aldrig en målare för jag tycker mest att det är jag som blir målad.

29 aug.

Spotify som annars går igång nattetid med min älskade nattmusik får idag vila, jag är inte på humör. Varken för glättig eller depp musik. Ingen låt som jag hört förut passar för tillfället in på mitt sinnestillstånd. Mina tankar är tomma och klockan som tickar i hallen har tagit över på ett rytmiskt sövande sätt.

Idag spårade jag och jag känner hur magen jäser. Imorgon försvinner kolhydraterna, inte alla givetvis bara de mest elaka som gör att min mage står rätt ut och att ångesten pockar innanför pannan.

Vita Zingo avbryter det ensliga tickandet med kattfight på grusgången med svart jämlike, min lilla sura misse. Att hon alltid ska till och bråka.


down

Fredagen kom snabbt den här veckan.

Just let it be, come on and bring your body next to me
I'll take you away, hey, turn this place into our private getaway





Vikthets.

Det är så lätt att falla in i de snabba banorna med självsvält och alla dessa genvägar men den här gången ska jag verkligen försöka att göra det på det rätta sättet. Min hjärna ska bli hel och sluta sända mig de sjuka tankarna som i slutändan bara resulterar i ångest och panik. Jag tror att det är svårt för vissa att förstå hur man ens kan resonera i dessa banor och samtidigt på fullaste allvar tycka att det finns en självklar logik i det hela.
Skillnaden på då och nu för mig är att nu vet jag att min hjärna lurar mig och att jag måste skaka av mig tankarna så fort de smyger sig på. Vissa gånger är svårare än andra men jag tror att jag bättrar mig.
Men finns det egentligen någon som har en helsund och riktig självuppfattning?
Det är en lång väg kvar tills jag kommer anse mig själv som nöjd med min kropp men nu har jag förstått att det är mer en livsstil som jag måste ta till mig och blir det ett, två eller tre snedsteg här och där är det ingen fara för det hör livet till...
Jag vill ha kroppen med stort K nu, inte för smal, inte för biffig, inte för vältränad..utan bara stark, lagom tight och välmående. Nu är det bara att vara envis.

När jag är tillräckligt stark i sinnet så ska jag lägga upp mina före och efter bilder men nu så kan jag knappt själv kolla på mina före bilder själv för att jag skäms så mycket över att jag kunde det låta det gå så långt. Alla vet självklart hur jag såg ut men för mig är det jobbigt. Folk får tycka att jag är löjlig men så här känner jag helt enkelt.



Jag bär dåtiden tryggt i min ena hand och framtiden ömt i andra. Men fötterna, hjärtat och tankarna håller jag varsamt kvar i nuet.


Utkast.

Ett nytt schemaförlsag ligger i min hand och den föreslår jobb varannan helg istället för tre av fyra som det nu varit i ett års tid. Lördagen har hitills varit en givet jobb för mig men kanske blir det nu ändring på det. Bättre eller sämre? Den som lever får se...

Finger tillståndet är fortfarande svullet och bultande efter lördagens klämning, lite irriterande eftersom jag känner mig lite begränsad men det finns som sagt folk som har det betydligt värre.
Ändå har jag lyckats mig på att halvdant rensa grusgången och är nu i färd med att styra runt och få städat här inne.

Idag är det inskrivning för höstens kurser på BK och jag hoppas att mitt schema matchar någon kurs så jag, Alice och Allan kan få lite mer innanför pannbenet. Tävlingskursen låter lockande för mig och Alice och grund för Allan. Skulle så gärna vilja hinna med en kurs till varje...


02:53

Texten har raderats så många gånger men ändå kan inte sidan bara stängas ner och bli orörd.
Ilskan vägrar ge sig och även fast locket ligger på vill orden bara ut och gå hårt mot hårt.
Vissa människor lyckas visst utan ord och handlingar göra mig till ett inferno av frågor, ilska, förakt, kärlek, omtanke, hat och likgiltighet.


upp och ner

Uppe med den såkallade tuppen, eller en morgontrött tupp i så fall men ögonen slocknade inte förrän 03 och natten igenom snurrade jag runt i drömmar, täcken, tankar och hundar. Alice och Allan var mammagrisar och jag tyckte självklart att det var okej att Alice låg raklång över mina ben och Allan med nosen intryckt i mitt öra.
Någon gång ibland är det ju okej..?

Nu puttrar kaffebryggaren febrilt på medan jag otåligt slänger onda ögat till den titt som tätt för att den inte är snabbare. Ska strax iväg till jobbet en sväng och förbereda för ett par förhoppningsvis lyckligaste dag tillsammans, nämligen deras bröllopsfest som går av stapeln imorgon. Mina bröllop som jag hitills jobbat på har alltid varit så härliga, folk är peppade till max och kärleken är stor. Visst blir man allt lite avundsjuk men förhoppningsvis så är det väl min tur någon gång.
 Det härliga med livet är att man vet inte vad som kommer hända eller när, hela livet kan vändas upp och ner på en sekund på gott och ont. För tillfället så har mina upp och ner sekunder mest varit som hårda knytnävlsag i mellangärdet men en dag så kanske sekunden blir som en varm omfamning av hjärtat. Den som väntar får se...

Puss


02:33

Ännu en gång så struntade jag i att stretcha, varför lyckas jag på något alltid vis glömma/strunta i det när jag tagit i som värst? "Musklerna" värker och armarna skakiga men jag gillar det, det är så skönt för samvetet att bli såhär riktigt trött, slut så man nästan spyr av utmattning.

Imorgon ska jag dra med mig Elin ut och springa på morgonen sådär kl 11 för ja det är morgon för mig speciellt när John Blund inte kommit och sagt god natt än. Vissa nätter verkar han vara mer upptagen hos andra, just nu så önskar jag att han kunde komma och klappa mig rart på kinden och göra mina blå trötta.
Tidigare har min natt-träning gjort mig sömnig men just för tillfället verkar jag bara bli piggare, irriterande.

Min dag: På tok för lång startsträcka till pigg och på gång pga. för tidig väckning, kaffe hos Mange och lite bus med lilla Adde, sedan hans det inte med så mycket mer än promenad innan jobb. Jobbet bjöd på många gäster och full fart från instämpling till utstämpling.



Dreamer

Vissa dagar så vill man bara vara kvar i drömmarnas land, idag var det min tur att vilja vara kvar och inte vakna riktigt, riktigt än... En teori säger att drömmar är en "kanal" för omedvetna och undertryckta önskningar och rädslor.

Här hemma går min spotify lista nattmusik på repeat. Just idag för att jag inte riktigt vaknat än och för att låtarna passar mitt nuvarande sinnestillstånd. Nattmusiken är till för mig när mina nätter efter jobb spenderas ensam i soffan med endast datorn i knäet. Det är skönt, avslappnande och reflekterande.



So I crawl underneath my blanket


Back to work

Tillbaka på jobbet efter 13 dagars semester och självklart är känslan att man aldrig varit därifrån, absolut ingen bitterhet i det. Jag trivs så bra så och tycker att det är skönt att allt snart drar igång. Ser fram emot höstens tempo och jag hoppas att tempot gör mig piggare och gladare.

Kanske är det den här hösten som jag ska få rättsida på mig själv igen. Jag bara ska få en bättre kropp så är det bara, jag ska vara envis som synden. En kropp som är stark och mår bra och en tanke om mig själv som är sund.
En ny dator inhandlades idag och så var jag ju bara tvungen att unna mig lite kläder och ett par söta kilklacks- stövletter, söta. Resonerade så att jag var värd det ;)



Inte dåligt grym.


Söndag

Det ska bli skönt med höst, igår bestämde jag mig för att det var sista sommardagen och den drack jag dimmig.
För nu är det dags att ta tag i sig själv igen, få rutin på tillvaron och lugna ner sig som hör hösten till.
Långa promenader i friska luften med mina älskade bebisar och vinkvällarna med tjejerna byts ut till tekvällar.
Så nu avslutar vi sommaren 2010.

Jag är tom och matt, jag orkar inte med att ha det såhär. Att fly hela tiden har ju hitills inte löst några problem snarare förvärrat men jag orkar inte ta tag i problemen som är uppenbara. Hur kunde allt bli såhär?
Idag är jag grå med vädret men hoppas att Lars W råder bot på det ikväll...



Sammanfattar

Tisdag

Började dagen med att köpa mig en liten blå bil. Inte den mest poppiga men den får duga till mig och jag gillar den :) Ska bli så himla skönt att ha två bilar, tidigare har man blivit begränsad när Mattias haft bilen.
Fick turligt nog hjälp med att gå igenom den, för jag har ju absolut ingen koll på bilar.
Skapligt nöjd med att jag lyckades pruta ner den 10.000:-

Sedan bar det av till nyköping till min syster och hennes Christian där åt, drack, badade och bastade vi på hennes jobb. Väl hemma hos dom igen dansade vi natten igenom till annorlunda musik.

Onsdag

Vaknade upp i nyköping relativt pigg om man jämför med alla andra som låg halvdöda runt omkring mig.
Malin svor på att det var sista gången hon drack. Konstigt nog så tror jag endast att det löftet håller sig till nästa gång vinflaskan korkas upp.

Tillbaka i katrineholm vankades det långfika med Madelene, alltför längesen och det är skandal att det går så lång tid mellan gångerna. Så himla roligt att träffa henne igen, saknat min lilla Mudde.

For hem och började piffa för nästa runda. Sedan blev det en snabbvisit hos Dennis där Sandra uppehöll sig.
Där började vinandet och fortsatte sedan till Bella för mera vin. Framåt natten intog vi harrys och härjade runt ett tag tills jag insåg att det var dags för mig att tänka på refrengen så att säga.

Torsdag

Jag, sandra och Dennis begav oss till skog för årets första svampskörd. Efter en stund gav vi upp när jag lyckats syna en huggorm, blivit stucken av en geting och när vi insåg att kaffet lockade mer. Hundarna fick busa av sig i en sjö medan vi satt och njöt av solen och kaffet.

Min kväll blev lugn och mysig ute i skogarna hos mamma där vi mumsade upp svampen och kikat på tv hela kvällen. För en gångsskull så gör det mig inget att bara sitta still, jag är nervarvad och min kropp är sliten efter för mycket vin de senaste dagarna, men som sagt gäller det att passa på semestern är snart slut och hösten är på ingång.

Jag hoppade utgången som var planerad ikväll med lite stattflickor, dock så hoppas jag att de får roligt.

Nej nu ska jag ta min blåa fara och mina bebbar och brumma hem.

Puss.


Alkohol.

Mange beskrev mig med ett bra igår gällande går kvällen/natten. Full som en kastrull. Konstigt nog mår jag bra idag. Egentligen drack jag inte så hiskeligt mycket men brist på ordentligt matintag gör sitt, ändå blir jag alltid lika förvånad när jag blir så ostabil. Att man aldrig lär sig?

Vissa människor blir ju dock alltid dyngraka, hur orkar dom det? Minnesluckor och ångesten dagen efter, är det värt det? Lagom är bäst är mer min melodi.


Bjuder på en ordentligare uppdatering senare under dagen.


2010.08.08

Min hals som började bli bättre i ca en dag är på väg neråt igen, kan ha något att göra med träning men skjuter det sunda förnuftet åt sidan och låtsas att det är brist på vitaminer som jag numera ska knapra aktivt.
Varför, varför på min semester..? Inte alls okej.

Fick en kvalitetskväll med Sandrisen, vi bakade och fick såklart ångest efteråt och drog och tränade. Vi bara ska komma igång ordentligt nu, proteinshakes är nu inhandlade  och motivationen på topp, så full fart mot målet!


Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans


Imorgon blir det nyköping för lite mys med sis.




 


Dancing on my own

I'm just gonna dance all night
I'm all messed up, I'm so out of line
Stilettos and broken bottles
I'm spinning around in circles


 


Funderar på att vara husligare än husligast och baka något mumsigt. Bakandet sitter i väggarna i det här huset, mormor och morfar har gjort sin beskärda del..så jag kan väl göra det någon gång i alla fall :)


Gosh.

Suttit och suktat efter Colin Farell i Miami Vice.
Han är ju helt sjukt snygg. Där du Sandra har vi min typ ;)






I love the way you lie

Känner att motivationen och energin toppar när man jobbar, nu när jag varit ledig och kunnat så mycket mer så blir jag automatiskt tröttare och tråkigare. Samtidigt som jag så gärna vill så orkar jag helt enkelt inte, stegen blir så många på något vis.

Har varit effektiv här hemma och det är ju skönt att bocka av och tränat har jag ju också. Har fetaste träningsvärken nu som gör mig robotliknande. Men nu är det skratten, energin och friheten jag behöver, ge mig!

Förhoppningsvis drar vi någonstans imorgon, vart är oklart än men det brukar ge med sig.



Gilllagilla

stunned

Sura, negativa människor är bland det värsta jag vet. Hur står man ut med sig själv? Självfallet har man bättre och sämre dagar men vissa kan man undra över alltså som tamme fan alltid ser något negativt i ALLT. Hur orkar man vara så bitter, nej fy. Då är jag hellre naiv och glad.

Bra dag med mycket gjort. Städning, rensning, powerwalk med Elin, matlagning (!), kaffe med Mange och sist träning. Armarna är totalslut, skönt.



- då är frågan varför man inte ser ut som ovanstående, kroppen är avundsvärd. Eller ja hela hon.



00:22

Matta, prydnadskuddar, galgar, lådor till garderoben, spegel, lampa, ljus, halsband, örhängen, mat, jeans, plånbok, hunhalsband, hundkoppel, tuggben, hundleksaker, badrumsmatta, handdukar, skjorta, sjal, spetshandskar.. det var nog allt som jag fick med mig hem från Örebro idag.
Jag och Sandra begav oss i eftermiddag iväg på en tripp och visst körde vi fel både en och två gånger men vad gör väl det?
Upptäckte på väg hem att det gått bra mycket pengar under dagen så nu är det definitivt köpstopp en stund.
Mattias var väl lagom nöjd med alla mina inköp, killar förstår helt enkelt inte ;)

Smuttar på lite rosé och njuuter av mina fina saker och mina nöjda bebbar som förnöjt tuggar på sina ben.
Lars Winnerbäck är bokat 15/8 och jag längtar, han är så bra! Tänka sig vad man kan ändra sig...

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur? 



- Jag ser hösten, gör ni?


Logiskt.

Det här är första dagen på min semester, min första riktiga semester någonsin. En konstig känsla och jag har inte förstått det än. Tänk jag har seriöst 13 dagar framför mig utan jobb. Ett jobb som nu varit mitt i ett år och jag har aldrig tidigare jobbat så hårt men samtidigt aldrig trivts så otroligt bra. Det är först nu i efterhand jag insett hur malplacerad jag var tidigare, visst trivdes jag med uppgifterna och personalen men det var inte jag.
Jag är sjukt taggad inför hösten och vill, vill att allt ska bli så mycket bättre och så mycket mer.

Tankarna om ett utrensat, kliniskt städat hus, bra kosthållning och tokträning är många och jag är så pepp!
Löshåret pillade jag bort söndagsnatt när jag inte kunde sova så mitt eget ska få vila en liten stund tänkte jag, ångesten över mitt tunna korta hår är skapligt. Addicted.

NU BÖRJAR SEMESTERN


01:24

Eriksberg för det här året är till ända och det gick super, visst tog det på kroppen men samtidigt så var det ju helt otroligt roligt.
Timmarna ifrån det sociala livet tog jag igen lite ikväll men umgänge i Bellas nya lägenhet med en flaska rött. Lagom trött efter hemkomst och hundpromenad var det dags för sängen men kaffe i valla lockade mer men nu är jag hemma igen och SKA verkligen sova.

Ska bädda ner mig med min bok och mysa med mina bebbar

XXX


Blank

Efter 3h sömn strejkar den som vanligt, ögonen är nära att blöda av trötthet tror jag men jag är så sjukt nöjd över gårdagen. Härligt att nattklubben dragit igång igen, vad jag saknat det! Ska ladda kaffet och hälla i mig ett par liter innan det är dags att bege sig till Erikberg igen.

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Är min reaktion ett bevis för allt som inte finns eller resultat av för lite sömn eller känslomässig utmattning..? Jag är helt blank efter beviset av att allt inte står rätt till.




RSS 2.0