Tina

Dom är uppe på taken
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand


Idag har varit en bra dag med många hjärtegull. Fruktansvärt roligt att träffa min Maddo igen, för längesen!        Nu ska jag somna med ett leende på läpparna och ignorera de mörka molnen.

Halsen fortsätter att bråka med mig och jag är inte så värst nöjd med det kan jag säga. Har inte kunnat träna på en vecka och det stör mig nu när jag kommit igång på riktigt men jag fortsätter att pimpla mitt te och knapra vitaminpiller, suck.

Fick lite bilder från Malin som http://www.brookweilers.com tagit på  min lilla skrutt på SSU.
Vad fin hon är min lilla ängel...

Synd att fläsket råkade hänga ut för mycket men vi säger att det bara är charmigt ;)

Kvällspasset på Statt igår gjorde mig nöjd och glad. Härligt tempo och framförallt trevliga, glada gäster.
Längtar dock efter höstens tempo så man får upp lite puls. Det är där min arbetsglädje finns.

Sedan så bestämdes det att natten är ung och vi med den, samtidigt så la jag bort alla tankar och problem som bara skapar ångest, ilska och oro. Natten blev till ett skimmer och tiden rusade iväg på tok för fort. Känslan över att bara leva, skratta, dansa och inte tänka för en stund gjorde mitt hjärta varmt.

Idag började i mina nya rosa mysbyxor och jag står på paus i väntan på lite energi så jag kan komma ut i skogen med mina bebisar. Allan ska prova lyckan med sitt första spår och Alice ska även hon få på sig spårselen.

När det är tuffa tider , och allt går emot dig och det känns som om du inte kan hålla ut en minut till, ge inte upp För det är just vid den tidpunkten allt kan vända

Rastlös. Uttråkad. Vill ha äventyr och glädje!
Vill absolut inte vara sjuk, dock så ignorerar jag det och jobbar och far runt i den lilla mån min kropp orkar. Får lugna mig lite med träningen en stund men jag vill, vill.

puss
damn you're so beutiful

Stundtals så är man uppe i himlen och vänder innan man kastas ner i djupet igen, botten börjar skymtas. Kroppen är urladdad och tömd på energi. Frågan är när allt vänder, det kommer vända och jag kommer kunna vara den glada, energiska Tina som jag vet att jag egentligen är. Nu är jag istället någon annan Tina som går på reservmotorn som gör mig till ett psyko som maniskt far runt och inte kan sova. Ändå så finner jag så mycket kärlek i mitt liv och jag uppskattar människor mer än förut. Det  gäller bara att prioritera bättre så de som ska vara närmast inte åker längre ifrån en.

Stattbrudarna intog i lördags mitt hus med dunder och brak. Medan jag for runt och försökte få iordning på mig själv var de änglar och ordnade med maten, grillning och marangswiss. Att sitta ute och äta blev bortröstat då himlen öppnade sig och regnet fullkomligt öste ner lagom till matdags, fick bli inglasade altanen istället.
Hade jättetrevligt och rosé/redbull slank rätt bra ner genom min strupe. Hade väl mer än gärna hoppat ett par glas så här i efterhand men det är lätt att vara efterklok. Harrys intogs på natten och där är det väl som det alltid är människor, alkohol och dans. Kvällens idioti fick någon helvetesjävlaidiotfan stå för som knäade/fällde mig på dansgolvet. Lagom snyggt, hade jag sett människan så hade jag blivit galen.
Efter stängning drog jag, A,S,F,M vidare och åt, skrattade och pratade. Upptäckte 06.30 att jag skulle stämpla in på jobbet om 8h så då var jag förnuftig och begav mig hemåt. Nykter med smutsiga fötter hamnade jag i säng vid 07 och fick äran att sova ända till 08.30 innan sömnen började strejka.

Min mobil laddare är på vift någonstans så ska väl leta reda på den så jag kan få igång min mob igen, sedan blir det Sandrakvalitetstid, som jag saknat henne ♥

puss.

 Grillmästarna!

Huvudet i mitt knä, mörka ödmjuka ögon som är som balsam för själen. Det är för dem hjärtat brinner, det är hos dem min passion finns. Inget någonsin kommer kunna få mitt hjärta i andra banor, för dem skulle jag kämpa för allt jag är värd. ♥

Idag har min dag bestått av shopping med Bella, jobb på Det Anrika och slutligen ett glas vin på Harrys med Anette. Mina bebbar fick sig en promenad vid hemkomst. Även lilla Zingo hängde med på turen, stundtals så fuskade hon upp sig i min famn. Ska krypa ner i sängen och försöka sova ut, få förunnat.

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.

Jag fattade allt och ingenting.


Helgen har gjort mig glad, arg, ledsen, tillfredsställd, trött, full, gråtfärdig, varm.
Mest av allt lycklig och kär i livet och alla små härliga guldkorn som det har att erbjuda. Såhär i efterhand så ångrar jag givetvis ett par glas rosé och att jag inte sovit så mycket men vad gör väl det, det är ju såhär sommaren är!

Fredagen bjöd på fest med B´s och Harrys.
Lördagen på fest ute i Vrå där Frida 27 år firades. Det är något visst med att festa med restaurangfolk. Är det något vi kan är det att festa, haha. Kom väl hem vid halv 3 kanske och tänkte vara duktig att passa på att sova men då ramlar B och Robin in efter nattdopp i duve och det enda som fanns till hand var Malibun men det fungerade ju det också.
Söndagen har varit lugn, lugn, lugn. Har inte orkat ta mig för något. Bosatt mig i källaren där det är svalt.
Imorgon hoppas jag på hinna med att träffa Anna som är i stan innan hon drar iväg på Europaluff och Sandris som jag inte sett röken av på en vecka.

Att man fått turen att träffa så fina och härliga vänner♥




I wanna taste you, but your lips are venomous poison. I wanna hurt you just to hear you screaming my name.

Kanske är det inbillning men jag känner av att dominobrickorna är på väg att falla. Från början en tanke från en men snart så blev allt till en soppa av virrvarr. Kedjereaktion är ordet jag letar efter tror jag. Egentligen är man inte ensam.

Kanske är jag inte den lättaste människan att leva med men samtidigt så tror jag ändå inte att jag är den svåraste heller. Kanske är jag lättare att hantera för vissa än för andra. Speciellt så har jag extra svårt för när människor försöker placera mig i en liten bur och klippa av mig mina vingar. Svartsjuka och kontroll gör mig till en fäktande rebell som gör allt annat än rätt i dessa tillfällen. Det finns alltid en balans man ska hålla sig till och det är när man tippar åt ett håll på tok för mycket som det blir för mycket helt enkelt.

Pulsen höjs lite emellanåt, hjärtat hoppar över ett slag.

Sandra och jag ordnade kafferep hemma hos mig igår, jag kallar detta livskvalite. Nu ska jag ta tag i stressen som kommer i och med att jag ska packa, tvätta och fixa. Träningshelg vid/i Fliken väntas, jag och Sandra brummar iväg 16.00. Det ska bli roligt och förväntar mig att jag på söndag vid hemkomst har en trött men lycklig hund. Kärlekskluttar och energikramar till alla som är värda.