23 maj
Mitt horoskop träffade äckligt rätt inatt.
"You may have become so overwhelmed with a struggle, and so disappointed and disillusioned by the current state of a difficult situation, that you have lost the twinkle in your eye and the magic in your spirit."
Det är en konstant trötthet och det som vanligtvis studsar runt i mig verkar enbart komma på framtvingad beställning.
Allra helst vill jag bara sova eller förlora kontrollen som förr.
Då skrek jag tills stämbanden gav upp, sulade porslin i väggen, grät tills ögonen var rödsprängda, klöste mig fast på rygg tills jag fick tillbaka samma om och om igen. Sen var kroppen slut och huvudet tomt. Jävligt men skönt.
Men livet fungerar inte så längre och egentligen är det väl tur det.
Tur att mitt älskade horoskop avslutades med: You can expect a miracle in your life very soon.
Härligt.
22 maj
Det är mycket som händer, stort som litet. Det här är första gången ensammorgonmedmigsjälv på länge.
Det är kvalité och guldkant, i alla fall en stund tills jag blir rastlös. Varvar endorfiner med energitjuvar.
Energitjuvarna som vill golva mig stundtals får den uppmärksamhet som krävs när det behövs inte nu, nu tänker jag vara i min bubbla.
Lite guldkant från veckan som varit
Tapasmys med min älskade Anna i Oslo
Personalfruost på Cafe Christiania. 
En del av lugnet innan storm med fyra sittningar och 17 maj firande.
Antal timmar senare med en del av styrkan på terrass med öl, vin, champagne, trötthet och glädje.
Årets första cykeltur med prinsen.
Jag har inte alltid bra innverka på mina fina vänner. Endorfinrus efter kvällsträning resulterade i årets första dopp och ett galet morgonrocksspöke. 20 maj, 1 månad och 7 dagar bättre än förra året.
Just nu. Sommarfrukost innan jag intar gräsmatta, sol och filt. Kärlekkärlek till värmen ♥
Nu börjar ju sommaren...
11 maj
Ihopkrupen för mig själv i soffan, tog helg 17.30 och behöver inte stämpl in förrän måndag kl 17 igen.
Rätt så nice men mitt konstiga humör som hållt i sig hel veckan tog bort lite av tillfredställelsen.
Eller så är det att jag är väldigt oplanerad för att vara jag i helgen... borde väl vara skönt?
Eller egentligen så är jag uppbokad på både promenader, bankbesök, träning, pappersarbete, kalle baah, nyköping, vin. Men något saknas?
Eller någon kanske. Jag har vanan att alltid se till att planera in så jag alltid är på språng på något vis. Det i sin tur gör att jag klarar av ensamma hemmastunder eftersom jag vet att något snart händer.
Ikväll visste jag från början: Jag orkade inte engagera mig i något flaxande, powerwalkade, tränade och sen inget mer. Jag får helt enkelt gå och lägga mig ensam och se till att morgondagen kommer illa kvickt så min halvångest släpper och alla planer kan börja.
Jag gjorde en helvändning. Från att klassas som rätt så känslokall till att bli en jag trodde stenhårt på att jag inte ville bli. Jag saknar, jag har lagt ner min stolthet i att vem som står över vem, jag håller handen, jag pluttar.
Jag saknar hjärtat.
Vill i princip spy på mig själv när känslorna kommer i skrift...hur fan blev det såhär. Bliss.
9 maj
"-Varför har vi inte gjort det här tidigare?"
Jag vet inte och nu är det som det är.
Men kör på repeat ibland när jag vill sätta mig själv i en obekväm fundersam sits.
Beroendekick.
Tänk om tänk inte tänk om omtänk. Punkt.
Dagarna försvinner i varandra. Igår tog jag 8km löpband, idag tog jag armar och mage... imorgon är det benens tur. Mina benpass är ett hatkärleks moment, jag kompromissar mig alltid till en redig träningsvärk som brukar sträcka sig till 3 dagar.
Jag har tagit tag i mitt ätande sista veckorna, äter konstant känns det som och jag hatar att min kropp suger åt sig mer än vad jag vill. Gav bort vågen ett tag, får inteinte väga mig innan min förbränning och ämnesomsättning förstått att själva ätandet ska bli ett återkommande inslag. 
4 maj
Vissa dagar är bättre än andra idag var det en bättre. Tiden innan jobb spenderades på promenader i sol, på balkongen och på hälsogymet. Några fräknar tittade fram och min kropp tog slut efter hälsogym och pw.
Fyra dagars alkoholintag förra veckan satte tydligen sina spår. Fick vina av mig för ett tag framöver hoppas jag, stranden är nära och som många andra ligger paniken nära tillhands. 
weep for yourself, my man,
you'll never be what is in your heart
weep little lion man,
you're not as brave as you were at the start
rate yourself and rake yourself,
take all the courage you have left
waste it on fixing all the problems that you made in your own head
2 maj
Från att jag slog upp ögonen imorse var jag helt slut. Nu svider ögonen ikapp med att dom tåras och kroppen skriker efter sömn. Klockan är alltså 23 och jag sover mer nu än vad jag gjort på vääldigt många år.
Kombinationen går inte ihop, orkade inte ens ta mig till hälsogymet ikväll som jag verkligen bestämt mig för att göra.
Sista veckan har satt sina spår och det sista jag gör i nuläget är att entra vågen. Får dock erkänna att det är värt lite spegelångest för det var en bra vecka och helg. Mer sånt ♥ kärlek.
Imorgon ska jag upp på banan igen.
