Tina

Egentligen är det just nu i dessa timmar och i detta humör man inte ska skriva av sig. Speciellt samtidigt som man lyssnar på depp musik. Sitter och tittar ut genom fönstret och ser solen gå upp här på nävertorpsgatan och funderar i vanlig ordning, egentligen på inget men ändå allt. Tankarna far samman i ett enda nystan. Samtidigt som allt är fruktansvärt djupt så är det längtan efter det ytliga som är starkast.
Ögonen värker av för lite sömn och för många timmar bakom de blå linserna.

Kvällen har varit intensiv, väldigt intensiv stundtals...

Nu avslutar jag min rappakalja som överlag bara är ludd. Ludd i en trött 22-årings rosaskimrande lilla hjärna.

Puss på er.