Tina

Jag är så jävla trött på alla sorters spel. Det tar så mycket energi och till vilken nytta?
Jag är inte bättre på något vis, jag ger ju knepigheten ett frontat ansikte emellanåt men jag är i alla fall äkta.
Sen är det skillnad på att inte veta varför man är som man är eller inte veta vad man tycker.

Har ändå sett mig själv som en hyfsat ärlig människa och säger oftast hellre som det är än ta en enklare utväg.
Ändå så har jag kommit på mig själv med att lägga locket på för många ggr.
Undrar jag över något så har jag struntat i att fråga för att ja... inget vettig anledning, blir jag arg på någon i min bekantskapskrets så har jag kunnat låta det passera för att jag inte "orkar" ta upp varför. samma sak med positiva saker som ifall jag tycker någon är fin, bryr mig om etc etc blaha så säger jag inget bara för att jag inte säger sånt helt enkelt.

Ändring från och med nu då?
Jag är verkligen för gammal för spel.
Sen har någon problem med mig så är det bara att säga istället för att trippa på tå eller anamma den härligt äckliga jävla falskheten som många tjejer har lätt för.
Om man omringar sig med för mycket falskhet så måste man ju tappa bort sig själv någonstans på vägen, det är ju bara sorgligt.



Mina axlar är lite lättare.
Lite är mer krångligt men upptäckten att det finns dom som faktiskt är på riktigt och ståfasta gjorde mig varm i hjärtat. Jag nådde en ny nivå i mitt komplicerade lilla huvud, häftig känsla.