Tina

Nu får det vara bra. Det sista av förkylningen får helt enkelt tränas bort. Nu är jag less på det här.
Idag tänker jag äntligen börja träna igen, 10 dagars uppehåll. Det längsta på länge.
Nu ska jag bara komma på ett nytt mål som ska uppnås.

Det är så härligt när energin som varit bortblåst länge kommer krypandes tillbaka.
Glädjen över det blev till 2 mil promenad igår med Lina.



Ni vet den där lilla jävliga rösten i huvudet. Ja precis den...
Den som gör att funderingarna tar ett extra varv i huvudet.



Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar
Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta
Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk
Du målade mig en karta, markerad med ett kryss
Om man ska krascha ska man, göra det riktigt snyggt
Ville va hög på livet
Kanske var det tur, att jag föll så djupt
För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut