6 oktober

Man hinner inte vara allt och det är den ångesten som drabbat mig mest och varit en följeslagare för lång tid.
Hur hittar man balansen när livet sista åren(!) varit en jävla berg och dalbana. Ibland är det ren förtjusning när allt snurrar fort, fort men emellanåt vill jag hinna kollapsa lite för att hinna andas.
Mycket är bättre, mycket är bra men mycket bra vill bli ännu bättre och tillslut bli bäst!

Nu är det dags att visa folk som dömt att de kan ta sin felbedömning och stämpla i någon annans panna.

Sen hoppas jag innerligen att folk kan ha lite förståelse för att jag är världens sämsta på att höra av mig, ringa, träffas etcetcetc. Jag är medveten men min tid finns inte nu, den finns om ett tag... vänta på mig.




Natten är ung och jag ligger vaken. Håll tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0