17 maj

En dag med vissa energitjuvar. Absolut inte värt att lägga sin egna energi på men det är så svårt när adrenalinet gör sig påminnt. Helst av allt skulle jag vilja dunka dennes huvud i stengolvet precis som Hellström.
Jag tillät mig själva sjunka till en nivå som absolut inte är okej och så fort texten kom fram så ångrade jag mig men det var försent. Inget konstigt egentligen speciellt inte när jag själv blivit matad med samma metod om och om igen.

Att sedan bilens ena däck gav upp på väg till jobbet gjorde än mer guldkant på tillvaron. Surt.

Nu låter jag sådär bitter igen men det är jag faktiskt inte bara lite förvirrad ömsom rädd, förbannad, glad, tillfreds.
Puss på er, ska jag hosta mig till sömns. - Tackar för gullig anonym (?) kommentar, rart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0