17 juni

Efter 5 månder kom sorgen, sorgen för oss. Trodde att tårarna för oss inte existerade men nu kom dom, är så otroligt ledsen över att det blev så här. För den långa resan mot slutet, vet inte när spiralen börjde peka neråt och jag har inget svar på vad som orsakade att vårat vi blev du och jag egentligen. Sex år sätter sina spår och jag är dum som trodde att jag skulle passera allt det här fläckfritt.
Inatt är kanske sista natten i vad jag kallat mitt hus men som faktiskt var vårat.

Kanske kan trycket innanför bröstet släppa nu när text, tankar, ångest och tårar kommit fram...
Tar kontrollen imorgon igen.

Stängavstängavstängav.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0