Summering 2010

Året började med cambridgekuren och sjukhusbesök. Inte hand i hand utan något mer hjärtskärande som inte tagits eller kommer tas upp här. De som förtjänar att veta vet och det räcker. ♥
Cambridge gjorde min kropp 10 kg lättare så småningom och känslan när pilen på vågen började peka åt rätt håll är obeskrivlig. Kilona som hade "smugit" sig på och grott som en ångest av mig droppade av titt som tätt.
Min konstiga tankar kring min kropp som legat vilandes ett par år kom tillbaka och gjorde mig stundtals vimmelkantig efter för lite näring och för mycket kaffe. Tror att det är svårt att komma ur det destruktiva tänket när man väl hamnat där en gång men man kan nog lära sig att hålla det i schack och förstå att det är hjärnan som spökar med en.

Januaris början visade även prov på att Alice minsann är tuffare än vad jag tror, visade sig i och med att jag mentaltestade henne på bruks. En väldigt rolig och givande dag och det bästa utav allt var givetvis att min bebis fick så mycket beröm.
Systers och svågers Kira fick bo hos oss i tre veckor när det tillbringade sina dagar i Thailand, kul för dom. Lärorikt för mig med en liten, obstinat, söt och uppkäftig pygmehund.

Våren kom och med den en liten krabat som redan var namnsatt nämligen Allan. Från början kunde inte namnet ha varit mer fel för hem från Knutby-färden kom ett stycke som var räddheten själv. Att göra ifrån sig ute var inte att tänka på i början för läskigt, mysa var läskigt, promenader var läskigt..ja i stort sett allt. Tur nog så kröp den riktiga Allan fram så småningom efter ARBETE och nu lever han till fullo upp till Allan. Ingen spelar mer allan än just Allan själv. Fortfarande så är inget bestämt om det slutligen blir jag som har honom permanent eller om någon annan lycklig själ får den uppgiften. Som sagt så är jag jourhem men om den dagen kommer så kommer ingen vara mer ledsen än jag. Tror jag blivit fartblind för egentligen så har han ju blivit en helt ny hund sen han kom till oss men det är ju lite granna kvar måste medges. Men vi kämpar på jag och skrutt :)

Alla dessa håräventyr påbörjades i Maj då mitt eget var så förstört efter bantning, färgning etc. så i åkte löshåret och har nästan varit fast sen dess. Två månader i lång blond page men sen så var jag där igen suktandes efter det långa. Långt blev det men den här gången brunt. Ombyte förnöjer, vad som händer nästa gång får vi se...

Sommaren förvsann i långa nätter i rosédimman. Sommaren i sig var fruktansvärt roligt och jag flängde runt som en toka, oftast med mina vänner vid min sida. Lika rolig som turbulent. Varvade buset med nattlig träning. Så fort tillfället kom så sprang jag hemifrån. Sorgligt, roligt, sant.
SSU hann vi ju även med och det gick som det gick, topp tre om madame orkat springa i värmen, nya tag nästa år. Tjänstehundskursen påbörjades men kom aldrig till att avslutas, Alice gjorde det men inte med glädje och jag höll på att slå knut på mig själv med alla måsten.

Hösten började sorgligt i och med att Pelle fick flytta upp till himlen. 16 år fick vi tillsammans med den randiga mysfarbrorn.
Syster och Christian tog flyttlasset och begav sig en mil till deras nya hem som förstagångsägare på husfronten.
Sedan tuffade hösten på som dom oftast gör för mig, jobb, jobb,jobb.
Nattklubben fick sen en svacka som tog slut relativt fort som tur var. Glädjen var enorm den natten som folk började köa in igen. Hösten hann knappt börja för mig mentalt innan snön helt plötsligt var här igen.

Vintern har sedan mitten av november varit kritvit. Slutet av november innebar julpyntning på verandan på jobbet för min del och ärligt talat så blev jag nöjd. Julborden tog fart 28/11 och vi rekordet fån föregående år blev slaget med bravur :)
Fruktansvärt roligt jobbmässigt var Julborden men också en väldigt stor del till min trötthet.
Tröttheten övergick i ledsamhet i och med vissa händelser innan jul.
Jul och nyår känns som nyligen och det flackades runt och mystes med alla släktingar. Är så tacksam över min familj och mina vänner som dagligen finns där för mig oavsett vad som händer. Kärlek till er.

Mina föraningar säger mig att detta kanske låter som ett jävligt jobbigt år men det vill jag poängtera att det inte varit. Stundtals men allt blir vad man gör det till och jag väljer att se allt det lyckliga!

Att nu spå i framtiden om hur mitt liv kommer se ut om ett år är något jag inte vågar mig på.
En av mina önskningar är att jag ska sitta med ett glatt sinne och med ro i själen och plita på 2011 årsresumé.

Puss





























Random pic's utan innbördes ordning
..och phuu äntligen tog detta inlägg slut...
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0