12 april

För första gången på länge blev det glädjetårar. Trycket som varit över bröstet så länge lättade idag, okontrollerade känslor. Positiva ljusglimtar med Alice, allt och lite till. Jag ger mig inte!
Tro, hopp och kärlek.

En lång dag med hjälp från alla möjliga håll, tacksam i det oändliga. Vad skulle jag gjort utan all hjälp?
Huset visade sig från bästa sida efter ett par timmars slit.


Kryper ner i sängen rätt så harmonisk och trött tillsammans med "next to you".
En sak är säker, ska inte ställ klockan för uppstigning!
Puss



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0