10 april

Det är ett skal men ändå så undrar mitt i allt vad som hände?
Hur kan något som varit sålänge helt plötsligt vara så ovärt.  Det ska skadas, såras och trampas på in i det sista.
Hur kan man önska bort alla stunder tillsammans, vart kom hatet ifrån?
Förgiftat.
Mina känslor är någon annanstans. Hos min bebis som fortfarande ligger kvar på strömsholm. Jag kan inte förstå hur man kan priotera annorlunda. Kanske är jag en hård människa men jag kan inte fokusera på matriella ting när min bebis svävar i ovissheten. Vill banka ditt huvud i betongen och tvinga in sympatin och ödmjukheten.
Jag vill känna din smärta på samma sätt som min ångest äter upp mig innifrån.

Tacksamhet till alla nära som ändå får mig att skratta och får mina tankar i positiva banor. Inget blir bättre av att gräva ner sig och vara martyr. Det finns inga problem bara lösningar - myntade Hotell Pär. Det var mycket som inte fastnade på lektionerna men det var nog det bästa du hade att komma med.


Harmoniskt humör och Håkan - Ensam men ingen panik, fridens. Jag vet vilken dy hon varit i... får starta projekt städning innan visning.

Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0